Jag kan inte uttrycka i ord hur det här känns. Jag har aldrig varit såhär besviken, ledsen och arg. Jag fick ett telefonsamtal om att operationen kommer att skjutas upp till nästa höst/vinter. Ni som följt mig här vet hur mycket jag har längtat och kämpat även fast jag bara velat ge upp. Och nu känns det mest som att allt har varit förgäves. Ett helt år till kommer jag att få vänta fast jag egentligen skulle ha legat på operationsbordet igår.
Nu vet ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar